En trotsig två-åring är inte att leka med, speciellt inte en tös vid namn Minelle, jäklar vilket humör, framtida grabbar (?) kommer inte ha det lätt med henne hehe.
Jag har ju tidigare skrivit en hel del om denna härliga utvecklingsfas som svept över henne och hållit i sig ett bra tag. Helt plötsligt fick hon stark separationsångest, hysteriska utbrott var femte minut (på riktigt), sov mer oroligt och ville plötsligt sova med oss.
Nu kan jag se att mycket har släppt, äntligen! Det kommer utbrott men inte så ofta och inte lika ihållande, hon samarbetar mer och lyssnar mer, sover bättre på natten och separationsångesten är borta. Jag är väldigt glad att denna fas kom innan knodden är här för det har ärligt talat varit riktigt tufft och påfrestande!
Kian och en eventuell 3-årstrots då? Jag tror faktiskt att han har haft en släng av det. Han blir inte som Minelle utan han blir väldigt gnällig, arg, ledsen och grinar. Vill inte lyssna och samarbeta, testar men framförallt väldigt missnöjd bara. Det är inte de här extrema utbrotten som Minelle haft. Det har släppt också, nu har han sina stunder på dygnet som han kan vara så, oftast efter dagis och när han börjar bli trött, inget konstigt med det.
Jag är så glad att trots, magsjuka, förkylningar och extremt dåliga nätter ( läggningsproblem och sömnproblem) har kommit och varit INNAN bebis är här. Nu kan det ju fortfarande dyka upp annat trubbel innan men jag är ändå glad att det har blivit som det har blivit.
Hörde dock att en unge på dagis fått vattkoppor,men det var ett tag sen nu och inga tecken ännu på att barnen blivit smittade, vi får se. Samma sak där, hellre att de får det nu innan vi har en känslig nyfödd hemma!
Senaste kommentarer