Idag för 7 år sen träffade jag min fina karl för första gången. Det var också en fin sommardag som denna. Jag var så nervös men det släppte fort när jag väl såg honom. Vi gick i timmar och bara pratade.
Tänk om jag hade vetat att det var startskottet för allt vi har idag. Vi har hunnit med mycket på kort tid! Jag känner nu att det på ett sätt börjar lugna ner sig. Vi har våra barn och hundar, vi kommer aldrig flytta och största renoveringen är avklarad. Bebisfasen är förbi och sömnen blir bättre och bättre. Nu har vi börjat satsa lite mer på oss själva. Karln har bytt jobb och engagerar sig i skytte och jag har börjat plugga. Det kommer inte hända några större förändringar med andra ord om jag kan hålla mina galna impulser i schack.
Jag har kämpat hårt med det och nu har jag inte gjort något tokigt och impulsivt på länge. Jag får för mig att jag ska skaffa katt hela tiden suck. Jag får för mig massa annat också men jag är mer medveten om det nu och försöker bromsa. Även om det har lugnat ner sig så är allt väldigt intensivt ändå.
Tänk att det har gått 7 år?! Vi firar dessutom 6 år i huset! Kian blir ju 6 år detta år också. Så mycket drogs igång direkt efter vi träffades 😉 så kan det bli. Kärleken är lika stark idag även om vi kan vara lite slitna och oengagerade i varandra emellanåt. Jag tror dock inte att det blir ”värre” än såhär utan nu kommer det nog sakta men säkert gå uppåt för oss. ♡
Efter jobbet så myser vi lite i soffan framför greys. Vi ska se om det är möjligt att lite senare få barnvakt så vi faktiskt kan åka iväg och hitta på något. Det har vi blivit dåliga på.
Idag är det frisören som går till jobbet ! En månad har jag varit borta, det känns som en evighet. Kroppen lär väl få en chock och kännas ordentligt efter 19.00 hehe.
Senaste kommentarer