Jag brukar beskriva mina barn som små virvelvindar, de är aldrig stilla, sitter inte och gosar i knät, skriker, bråkar, hörs gör de hela tiden, mina små dösöta terrorister 🙂 Jäkligt roliga och charmiga är de också. Men när vi träffar andra eller bara är bland folk så händer nåt, de blir som förbytta. Istället…
Senaste kommentarer