Jag har fått tre barn på knappt 3,5 år! Intensivt är ordet som beskriver det bäst!
Jag har varit mammaledig ca 2,5 år sammanlagt med alla tre barnen samt jobbat lördagar mestadels av den tiden, det tycker inte jag är mycket alls! Rätt lite om man jämför med många andra mammor.
Första gången gick jag hem var inför att Kian skulle födas men blev kvar hemma i nästan 2 år eftersom jag blev gravid igen när Kian var bara 5 månader. Den mammaledigheten var rätt tuff men visst njöt jag också men i slutet handlade det mest om att överleva, att börja jobba igen var en räddning då. Som nybliven mamma kämpade jag med många jobbiga känslor, att komma över en tuff graviditet, försöka kämpa bort många kilon, kämpa med amning som inte ville funka, att ta mig igenom en fruktansvärd första tid med kolik och evigt skrikande liten och en vidrig sömnbrist. Inte konstigt att jag fick en förlossningsdepression men som jag inte pratade öppet om.
Det blev bättre och bättre och kärleken växte sig starkare med tiden för min lilla gosse och till slut förstod jag att jag faktiskt var mamma, en främmande roll men som jag hade längtat efter. Med första barnet är allt nytt, allt är en omställning, hitta rutiner, vänja sig vid sin nya roll.
Jag gjorde ett val pga vissa skäl att skaffa tvåan tätt så helt plötsligt var man gravid igen. Denna graviditet var mycket lättare men samtidigt var det tufft att vara gravid och ta hand om en bebis dygnet runt. Sen kom Mini och som ”bara” hade klassisk kvällskolik. Plötsligt hade man två bebisar med lite olika behov. Jag var hemma med två små hela dagarna.
Självklart har det varit mycket bra stunder under denna tid men det var påfrestande också, jag gör det ju aldrig lätt för mig heller. Jag tyckte ju att vi skulle skaffa en amstaffvalp medan Kian var några månader, gjorde det och det helt åt helvete! Men varför inte lite hastigt gifta sig innan Mini skulle födas? Ja men det gjorde vi! När Mini var bara 6 månader blev det hund igen, ett energiknippe i form av Diesel som gjorde tillvaron tuffare. Glömde jag nämna den ständigt pågående renoveringen som vi hållit på med sen vi flyttade hit? Någon som förstår mina problem och hur de ställer till det?! Men en trea ska vi väl ha?! 😉
Inför Ines så planerade jag att ta ut fler dagar under en kortare tid för att slippa behöva jobba extra och jag tyckte att det skulle bli perfekt att inte behöva vara hemma för länge med tanke på hur jag upplevde det sist. Och nu står jag här och hade önskat att jag hade försökt planera på ett annat sätt. Jag visste inte att jag skulle njuta så mycket denna gång, att det är skillnad då mina stora knoddar roar sig på dagis 15 timmar i veckan och att man skulle få mysig egentid med bebis. Jag tänkte inte på all erfarenhet och färdiga rutiner man har idag och hur avslappnad man känner sig i sin mammaroll, att nu är det mest att njuta av mammaledighet istället för att lära sig och testa sig fram, ta in tusen råd och rekommendationer hit och dit, idag är sömnbristen inte tuff på samma sätt då man är van. Jag tänkte inte på att jag skulle känna på det här sättet med sista barnet.
Så jag har haft en bra mammaledighet men känt en inre stress att det tar slut för fort. Och många håller med mig om att 8-9 månader hemma med sitt nytillskott är inte mycket! Jag respekterar att maken vill ha lika mycket tid, självklart har han lika stor rätt till det och det är ju hans dagar men jag hade gärna tagit emot de om jag hade fått det!! 😉
Tänk så olika upplevelser man kan ha fast man har gjort detta flera gånger!
Har ni njutit av att vara föräldraledig/ njuter nu av att vara föräldraledig?? Eller är det mest jobbigt? Man får tycka det! 😉
Senaste kommentarer